onsdag, april 16, 2008

Jag har sorg

..över att mina barn inte är små längre.
En del av mig känner: Åååå va skönt det är när de börjar klara sig själva, inte hjälp med att klä på sig å sånt där tjafs.
Men en annan del av mig vill tillbaka till tiden när Tyra var 1-2 år å rullta omkring eller när vi bara hade Gustav å var inte-ont-anande-första-gångs-föräldrar.
Är det ett tecken på att jag inte är klar med barna födandet?????
Eller är det ett tecken på att man kommit ur småbarns åren med livet i behåll????

Nån där ute som vet?

2 kommentarer:

Blogger Emma sa...

Stackars G som är sjuk igen :( Fattar inte vad det är som går här i V-ås. Har du hört talas om en så envis magsjuka som sitter i i nästan en vecka t.ex? Jobbigt. Hoppas G blir bättre snart, inte kul för dig heller att gå hemma med sjukt barn kan jag tänk mig. Man blir ju galen efter ett tag om man inte kommer utanför dörren. Det där med sorg - det kan jag också känna ibland, men för det mesta tycker jag BARA att det är skönt att barnen äntligen blivit lite större så jag är nog definitivt klar med barn (tror jag). Hoppas du får en bra helg och så hoppas jag att vi kan ses snart- det är f-n på tiden! Kram

09:16  
Anonymous Anonym sa...

hihih...jag är med KLAR med barnen...klart man saknar bebistiden...deras mjuka små duniga huvuden...hur gott de luktade...lugnet..men även skriken/magknip/ömma bröst..hehe.
Nej jag känner sådan glädje när de leker ihop och faktiskt klarar att klä på sig och vi bara kan lägga dem på 5 min och gå ner och sätta oss och ta ett glas vin, eller som imorgon ta en weekend till paris.
kram malin

14:37  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida