Gahhhhhhhhhh

Börjar bli så nostalgisk. När jag åkte till jobbet imorse så tänkte ja att det är inte många veckor kvar att åka denna väg till jobbet. Denna väg som jag åkt i två å ett halvt år, varje morgon.
Jag är jämt så här. När vi är på semester så har ja svårt att lämna en rastplats som vi stannat å fikat på i en kvart. NOSTALGISK!!!
Men sen kommer man till jobbet å känner....himlars vilket bra beslut.
Men jag tänker på kollegan som jobbat på samma företag sedan 1973!!!!!!! Hur fixar man det? Är man så nöjd med livet så jobbet spelar ingen roll????
I och för sig var det den kollegan som kom å sa:Antingen byter man jobb eller karl..
Hon är skild å omgift....där har vi nog svaret.
Jag stannar hos min F å så byter ja jobb istället. Mycket enklare!!!