Så fel det kan bli

På tisdagar har T gymnastik i en svettig gammal gympahall på andra sidan stan. Alla mammor sitter kvar den där timman i ett sunkigt omklädningsrum å snackar så ointressanta saker så man håller på att avlida av tristess.
Men inte jag(ja'g är cool). Jag åker till IKEA eller nåt annat givande ställe å kollar in läget. Sist tog jag med mig stavarna å stack ut å gick i regnet. Två flugor på smällen liksom.

I dag är det tisdag å det var åter dags för gympa. Medans jag å T skulle vara på gympan skulle G å F sticka till badhuset å öva på dykning. Detta ville ju självklar T oxå göra istället för gympa. Om detta skrek hon om i ca 20 min. Efter att hon lugnat sig så började hon pyssla(favvo grjen just nu, det ät klippta pappersbitar, tejp, limrester, bokmärken å fan å hans moster överallt).
Jag meddelar T att det är dags för att åka till gympan. Men hon vill inte åka. Jag orkar inte tjata på henne då jag själv inte mår toppen(håller på att bli sjuk känns det som).
Sagt å gjort......en halvtimme senare:
-Mamma nu kan ja åka på gymnastiken....
Förklarar då för henne att den redan börjat så det är liksom KÖRT.
Utbrott igen i 20 min. Till slut skriker hon
- Men mamma ser du inte att jag är ledens....å du tycker inte ens synd om mig...

Vilken dramaqueen hon är. Undrar vad det kommer ifrån?????

Så nu inväntar vi F å G som snart kommer hem med KinaThai mat.....yummi.